Vi vet att ni vantar pa ett livstecken men vi har liksom varit lite upptagna. Ol som ska drickas, dopp i havet som ska tas, mat som ska atas, ja ni fattar. Resan gick bra, Malin somnade som vantat redan i taxin till Arlanda. Sara och Tillan slog ihjal flygresan med filmmaraton. Efter en natt i San José drog vi vidare till Santa Teresa dar vi nu njuter av paradiset pa jorden. Bilder kommer snart men nu ska vi ata middag sa vi hinner till reggaefest pa stranden.

See you bye!

Bikini nerpackad- check

Följetongen om Malins jobb skulle låta henne åka eller inte var lång och utan lyckligt slut. Vi har varit bittra, ledsna och förbannade och vi skickar onda tankar till den som bestämde. Det kommer inte att bli detsamma utan bästa Malin.

Vi byter 43 dagar mot 29.

All beer is good. Some beer is better.
(We tried some.. :))

Och en annan saying, som av nagon outgrundlig anledning forknippas med just mig:

Lammkott fastnar inte mellan tanderna.

Syns hemma da.

Idag har vi gjort nanting valdigt spannande och lite laskigt... simmat med DELFINER!

Igar tog vi lilla roda toyoyotan o drog till Akaroa (var nast sista anhalt, snyft), sov pa varldens gulligaste hostel och imorse var det sa dags. Man ar ju lite lagom cool nar man raftat och hoppat fallskarm sa en liten battrip ar val ingenting. Men jag fick onda aningar sa fort vi satte oss i baten... inga delfiner i narheten av hamnen sa vi begav oss langre ut mot havet. Gulp! Ska jag simma dar? Efter ca en halvtimme av guppig fard sag vi dom, yeah! Sara i, Malin i och Milla iiiiiii.... en vatdrakt hjalper ju for bovelen inte i 15 gradigt havsvatten. Med stora vagor dessutom. Men delfinerna var roliga, lekte och simmade runt oss. Men lite radd var jag for ngt hemskt havsmonster och sedan var jag saklart forst upp i baten ocksa. Bra for Malin o Sara som kom upp sist, har kommer lite bilder pa dem! Trivdes som fisken i vattnet halsar Malin (he he)...





/Milla

Tillagg till Issa

Hej min finaste! Att simma med delfiner var helt otroligt haftigt, coolt och fantastiskt! Det maste vi gora nan gang tillsammans du och jag! Jag tyckte inte att det var ett dugg laskigt och jag tror inte att du skulle tycka det heller. Delfinerna var busiga och simmade jattenara, fram och tillbaka mellan oss. En gang borjade en delfin simma runt mig i cirklar, hur nara som helst. Ju mer vi skrattade och hade kul, desto roligare tyckte delfinerna att det var att simma med oss. Malin och jag ville aldrig komma upp ur vattnet, vi tankte saga till kaptenen att vi skulle simma hem istallet nar de ville ha upp oss :)

Stora kramar fran Sara

Det maste vi ju ocksa gora!
Glaciarerna ar ju pa vag att forsvinna, om nagra hundra ar. (Eller vaxer i storlek lite nu och da, enligt var guide)


Mascara ar ett valbeprovat overlevnadsknep pa glaciaren.


Bushvandring pa vag till den omtalade.


Gaffel-vattenfallen.


En liten besvikelse, det ser inte sa maktigt ut direkt.


PA HALL!! Forstar ni hur hogt det ar?
Doden viskar kallt i vara oron kan jag tala om!






Inga bilder pa Malin pa isvandring?
Well, i dessa doser ar man inte lattfotad! (He he he)


Jag tror ni vantar pa det... sa...
ICE ICE Baby!


Varldens smalaste spricka i isen.
Dar pressar vi oss igenom! Maste luta sig at vanster, ena foten framfor den andra (bara vanster fram, hela tiden) och liksom skooootscha sig fram bland rinnande vatten. Frant.


Milla och Sara i sprickan, bara sekunder innan Sara utfor arets
prestation!


Lite Goran Kropp-stylee va, va?
Jag kanner glaciaren, glaciaren kanner mig :)


Mycket is var det. En glaciar liksom. Det ar... mycket is. Det ar det.




Vad sager vi om utsikten da?


Jaha, vad kan den har bilden ha med det hela att gora da?
Jomen det ar ju mitt lar, tre dagar EFTER att SARA
satt sin SPIK-SKO i den allra mest kottiga delen av Malins ben.
Basattnivet. No pain, no gain.

/ Malin, Sara, Milla

Vi gillar djuren i Nya Zealand mycket mer an djuren i Australien.
Vi far beskada detta:


Muuuuuuucket kor!


Maaahaaahaany sheep!
(Tank a med tva prickar!)


Och har och dar: en liiihihiiiten hast!

Skoj va?

/ Malin

There is only do or did not do.
We did.



























12 000 fot.
45 sekunder fritt fall.
Det finns inga ord.

Jaha, vilket fortroende ni har for mig... Kul att veta vilken bild mina nara och kara har av mig. Vi skrattar sa vi grater har at era gissningar. Sanningen var namligen sa, att medan Camilla flog som en rektyl ner i vattnet satt jag som en klippa i baten, paddlade som en os-olympier och sag till att fint och sakert ta oss ned genom forsen. Och jag bara alskade det! Basta, basta upplevelsen!

Sa, kara vanner, lite tillit till mig och min formaga om jag far be :p

/Sara



Camilla ar nummer tva pa vanster sida och Sara tvaan pa hoger. Vi har precis paddlat oss igenom en lang, supersmal tunnel och tar oss igenom sista forsen.





Hela ganget uppradade tillsammans med var eminente instruktor Michel innan vi gav oss ut i forsen.

Ser ni tjejen till vanster i bild. Lite smatt uttrakad, distra och fullt upptagen med att spana in vad de andra batarna gor. Redo for lite action. Naturligtvis. Jepp, det ar hon som ar hon. Hon som flog i.



Men det bara hande, var liksom inte meningen. Jag bara rakade... och det var inte enbart mitt fel.
Sa har var det, enligt min version (och det ar inte sa farligt som det later):
Vi fick instruktioner om att vanster sida (Saras) skulle studsa mot en klippvagg, darefter skulle vi snabbt paddla bakat. Sagt och gjort, mot klippvaggen och sedan paddlade jag jarnet (aven de pa Saras sida). Tyvarr rakade det vara klippvaggar aven pa hoger sida, som vi snabbt var pa vag mot. Sa han framfor och han bakom mig slutade paddla och bara stirrade. Medan jag paddlade som om det gallde livet (instruktoren skrek ju det, jag bara gjorde som han sa) och naturligtvis, rakt in i klippvaggen, jag upp i luften och i vattnet. Pa vag fort nedstroms med en skrikande kanottjej efter mig. -"Simma snabbt hoger, snabbt hoger". Ja ja, hur simmar man i varsta strommarna med flytvast och en paddel krampaktigt i handen? Men Rambo ar ju mitt mellannamn sa jag simmade och svingade mig upp pa foren av kanoten, med benen korslagda (lite krangligt nar jag aven holl i paddeln). -"Hi there girl!" -"Ehh, hi. Thanks!" Sedan fick jag klattra over till en annan raftingbat, till applader och hurrarop. Lite uppmarksamhet ar val alltid kul. Och val i sager den instruktoren: "What? DO YOU HAVE YOUR PADDLE WITH YOU? Good work there love! Japp, Rambo som man ar.

IMPOSSIBLE IS NOTHING, eller hur var det? / Milla

Be brave.
Even if you're not,
pretend to be.
No one can tell the difference.

/Milla och Sara

... inledde guiden med att saga innan briefingen.

Sara & Milla har raftat. Sjukt roligt, haftigt och helt j***a fantastiskt. En enorm adrenalinkick, jorasaatt. Kloka som vi ar valde vi turen med lagom svarighetsgrad. Nar vi kom till uppsamlingsplatsen mottes vi dock av ett: "Sorry, its cancelled. Is it ok to go on the more difficult? Its ok if u can swim." OOOkeeej, sa vi.

Forsta utmaningen vantade redan pa bussen. 45 minuters hisnande akfard pa slingriga smavagar uppfor berget. Utan staket och stup rakt ner i avgrunden. Och det var hogt, jattehogt. Men det gick bra. Lite kul att fa pumpa upp adrenalin innan forsranningen.

Forsta "svara" passagen med klippvaggar och strommar gick bra, tjoho, varsta rafting-brudarna! Andra svara grejen blev, hmm, lite for svart for en av oss. Naturligtvis flog hon ur baten (observera flog, inte trillade), drog igang varsta raddningspadraget med 4 batar och en kanot. Och det var stromt. Enda tanken var "slapp inte paddeln, slapp inte paddeln." Vilket man sjalvklart fick gora for att kunna simma eller flyta. Det enda viktiga var ju egentligen att ligga pa rygg och halla upp fotterna eller, om man nu kunde, att simma. Men slutligen hittade hon kanoten, efter ett frenetiskt viftande och paddlande av kanottjejen, och kunde sa dras upp i en annan bat. Applader!! Och den andre av oss, som faktiskt satt kvar, blev nog mer skarrad an den som flog i vattnet. Forsta tanken var: "Jaha, nu var det nan som akte ur. Men helvete, det ar ju xxx." Manga tankar hann virvla innan huvudet dok upp over ytan och hon garvade. Av 36 akande denna dag var det en som ramlade i. Gissa vem?

Resten av turen blev annu roligare. Da det verkliga svara egentligen borjade. Paddla och "hold on" mest hela vagen i shotover river med stigande svarighetsgrad som avslutades genom en tunnel och ett bam rakt ner.

Kan inte ladda upp bilderna tyvarr. De kommer i nasta inlagg. Och da far ni veta om era gissning var ratt.

/Milla & Sara

I lilla 'staden' Rotorua roade vi oss med att kika pa lite hot pools och bubblande lera.


En fin Kiwi-park.


Valkomstceremoni med sang och traditionella danser.
Manga krigsminer med uppsparrade ogon och rullande tunga!











I denna hot pool brukade de laga mat, tex koka agg.



Alltsa: antligen ett badvatten tempererat i millas smak!



Vulkaniskt omrade. En liten gejser hade utbrott runt tva-tre ganger i timmen.
Ni ser det som angan i mitten av bilden.





Det kanske kanns som att vi upprepar oss, men aterigen i sa fall:
Otroligt vackert!

/ Malin, Milla, Sara

Vi hyrde oss en rod liten racerbil for att snabbast kunna ta oss runt i detta vackra land.
Att det ar vanstertrafik ar inget som varken stor eller paverkar Sara eller Milla.
De kor som riktiga biltjuvar:  ansvarsfulla, hastighetsmedvetna, koncentrerade biltjuvar!




Vi cruisar langs varldens finaste bilvagar och stannar till nar vi behover mat eller vill titta pa nanting extra fiiiint.
Mest nar vi behover mat forstas.

Jag, Malin, skattar mig lycklig over att jag jag saknar korkort och lugnt kan luta mig tillbaka i baksatet och avnjuta denna extremt underbara utsikt!
Alla nedanstaende bilder ar tagna genom bakrutan pa var lilla racer!
















Det gor inte direkt ont i sjalen att stanna till vid foljande stallen och stracka pa benen:












Life is good!

/ Malin, Milla, Sara